Blä, känner mig helt tom. Jag saaaaknar min praktikplats. Jag vill fortsätta hänga med dom andra på CM- möten, träffa brukare, dokumentera och njuta av att inte vara på Uni. Jag vill inte vara löjlig, men kan liksom knappt stå ut med att jag kanske aaaaldrig mer kommer att träffa vare sig kollegor eller patienter något mer... Jag är så himla blödig när det gäller sånt här, blir så vemodig och deppig. 

 

Såå, här kommer lite bilder från Älvgatan och min allra första lägenhet ;) så mycket roliga minnen därifrån (och mindre roliga minnen också för den delen). Nu ska jag koncentrera mig på roliga saker och pigga upp mig med kaffe.