Hej.

 

Allting rullar på som vanligt. Det känns som att allting stannar av när man blir bedövad av sorg, men riktigt så är det ju inte. Jag försöker vara så positiv som möjligt för det tjänar inget till att vara negativ och sur, men ibland undrar jag om jag inte lurar mig själv? Jag tittade på ett vykort som mormor skrivit till mig i höstas och då kommer de där känslorna som man försöker dölja.

Jag ska tända ett ljus för mormor ikväll, imorgon skulle du ha fyllt år, och lägga mig och läsa i min bok som inte är kurslitteratur.